Sjätte månaden
Nu har Ludde varit på sin första utställning och det gick kanonbra! Dagen innan utställningen hade vi varit till Åstön för att låta Nemo och Ludde springa ute på klipporna där. Kanske inte den smartaste man gör precis innan en utställning. Vilket vi fick klara bevis på när Ludde ramlade i vattnet och fick simma en hel del innan jag lyckades få upp honom där det inte var så brant ner till vattnet. Sen hittade han och Nemo ett härligt råtthål i en bergsskreva. Där grävde de så jorden yrde runt dem. Kan tro att de hade det hur kul som helt men Luddes päls var mer svart än vit.
Tur att en gårdshund har en perfekt päls för lek i jord och annat smuts för när Ludde väl torkat var pälsen fin igen. Alltså slapp han att duscha. Utställningen var i ett ridhus och där luktade det gott av hästar som varit där, tyckte Ludde. När det tog tid i ringen innan det var hans tur att vara på bordet, var han upptagen med att nosa efter hästbajs. Väl på bordet gick det fint, även om Ludde ville upp i domarens famn ett tag. (Har sagt att han skall "smöra " för domaren men det där var kanske för mycket...)
Sen var det dags att gå runt i ringen och inte var det han som fick stanna först. Ludde blev trea och fick ett HP (hederspris). Fantastiskt roligt! När domaren förklarade sin bedömning av alla hundarna i gruppen sa hon om Ludde "den här hunden har fått lite för mycket mat". Ops!
Ludde fick jättefin kritik:
Utmärkt typ och storlek. 7 månader. Vackert, trekantigt huvud. Milda, något ljusa ögon, bra öron. Utmärkt bröstkorg. Tillräckligt vinklad fram, bra bak. Rör sig bra fram och bak. Trevligt temperament. Något högt hull.
Reportage i Sundsvalls tidning
Nu har vi varit med om stora saker, Nemo och jag. När vi var med våra mattar till Viforsen och fiskade senast så var
det inte som vanligt. Den här gången var det med två personer till. En pratade och lyssnade på våra mattarna och en tog bilder.
När Ann-Marie fick en pytteliten fisk tog de kort på den innan hon släppte tillbaka den i vattnet igen. Men när min
matte, Lillis, fick en stor fisk kom hon med den till oss så vi fick nosa på den. Då tog han med kameran en massa bilder.
Det här hände för flera veckor sedan men så häromdagen skrattade våra mattar när de läste tidningen. Det var åt
Ann-Maries fisk. Den hade kommit med i tidningen, liksom Nemo och jag. Och så hade de skrivit en massa "braiga" saker.
För så sa våra mattar. Bilderna var fina de med!
Här kan ni läsa reportaget i Sundsvalls tidning.
Varför skall man bara leka med en boll när man kan tugga på den också? Rekordet för att tugga rent en boll från ludd har mamma Maja men idag såg vi att Ludde ärvt hennes "kunskap".
Nemo har aldrig haft de tendenserna så att ha honom som kontrollant var ju lugnt, tyckte Ludde. Han kunde ligga och tugga i sig bollen utan att Nemo ens lyfte ett ögonbryn. Det lär gå åt en del bollar till Ludde alltså...
Att vara ute när det regnar är en sak men att få stå i dushen är en helt annan. Särskilt när brorsan slipper.
Inte för att vi duschar Ludde och Nemo ofta men när det vita i pälsen är mer åt det bruna hållet är det dags.
Lite tröst från matte gör allt okej igen. Var ju rätt skönt med varmt vatten och luktar gott gör man ju nu. Det där gamla benet jag hittade i jorden och rullade mig över var ingen bra parfym...
Mysigt att sitta här invirad i handduken och bli lite ompysslad. När matte blåste pälsen med hårtorken kändes
det varmt och härligt.
Tror att Nemo blev lite avundsjuk på att Ludde fick all uppmärksamhet för ett tag. Eller så tyckte han bara synd om Ludde
för han var med hela tiden i badrummet och höll kolla på vad som hände.
Efter att ha busat med brorsan blir man bra trött. En dag somnade vi tillsammans, extra matte Ann-Marie och jag framför tv:n.
Ludde är ju fortfarande en valp som behöver mycket sömn. När han blir trött går han gärna in i sovrummet och lägger sig i bädden där. Eller så hoppar han upp och lägger sig på kudden i sängen. Om han inte lägger sig ute hos Nemo.
Nu är det ingent snack om att Ludde har kommit in i sin könsmognad. Han pinkar revir när vi är ute på promenader, får fetvadd i öronen (när det passar honom, då han inte vill höra) och känner av tikdoften som sprider sig över kvarteret nu. Spöket Laban kan dyka upp lite här var med. Särskilt nu när det blir så tidigt mörkt om kvällarna. Ludde börjar bli som Nemo i att vara ute mycket men med mörkrets intrång blir han lite mer skeptiskt och håller sig nära Nemo.