Ludde 10 månader
Vi var till Bispgården och firade in det nya året. Det var ett tag sedan Ludde träffade alla hundarna där så
det blev ett kärt återseende. Han sprang runt med Penny ute på gården och hade det kul. Mamma Maja var han också go
med.
Man märker att det finns dofter de känner igen för de verkar vara "som hemma" direkt när de kommer dit.
Undrar om de vet att det är deras "barndomshem"...
Här luktade granen annorlunda än hemma så Ludde var väldigt nyfiken på den. (Ja, plast har ju inte så mycket
grandoft.)
Inför tolvslaget var vi lite fundersamma över hur han skulle reagera på fyrverkerierna. Han har
ju inte hört dem tidigare, bara skott från gevär vid brukshundklubben.
Vi stod alla ute och tittade på fyrverkerierna tillsammans med hundarna. Oron skulle visa sig vara obefogad. Han var hur cool som helst och brydde sig inte alls. Det var mycket roligare att leka med hundarna. Att det smällde och blixtrade runt omkring gjorde inte nått. Underbart!
När man är inomhus med tre labradorer och fyra gårdshundar kan det bli lite trångt. Särskilt när Nemo vill leka
hela tiden.
För att få lite lugn och ro fick gårdisarna var inne i vardagsrummet med oss. Det var ju trist
verkade Ludde och Nemo tycka där de stod vid grinden och kikade.
När vi kom hem till Söråker igen hade det börjat att snöa lite. vi hade firat en grön jul så snön var verkligen välkommen. På nyårsdagens morgon vaknade vi till ett vitt landskap. Hur vackert som helst. Gissa hur glada hundarna blev. De skuttade runt i snön och flamsade mer än vanligt.
Så har Ludde firat sin första julafton. När det var dags att ta in julgranen trodde vi att han skulle reagera på att det kommit in en grön konsig sak i vardagsrummet men icke. Kan ju bero på att inte Nemo brydde sig. Inte ens när julklapparna lades under granen bekom det honom. Var framme och nosade några gånger men det var allt.
Innan alla gästerna kom tog Ludde och Nemo det lugnt. Vi visste ju att det skulle bli fullt hus så de behövde all vila de kunde få tills det var dags. Vila är Ludde bra på...
Som alla "barn" är det klart att hundarna skall ha julklapp. Lite konfunderad var Ludde till att börja med inför
paketet. Men när han såg hur Nemo gjorde var det inga problem. "Jasså, man får riva upp pappret."
Igelkotten
och glasstruten som gömde sig i varsitt paket blev omtyckta leksaker. Lite för omtyckta för en liten stund då Nemo ville
ha bägge.
Vad gillar ni den här tuffingen då??
Den här skinnpajen fick jag (och Nemo) av mina lill-hussar.
Känner mig himla schysst i den. Som gjord för mig. Okej, Nemo får väl låna den ibland då.
När alla gästerna gått hem var det två trötta hundar som la sig framför brasan. De hade fått lekt med deras collie kompis Izor och blivit gullade av alla. Ludde fick särskilt mycket uppmärksamhet av Lillis syrra. Tror hon "råkade" tappa en kalvsyltsbit, som han inte tackade nej till...
I några dagar har Ludde hostat och kräkts av och till. Vi hade gett honom ett färskt älgben några dagar tidigare och trodde att han kanske satt en bit i halsen. När det inte blev bättre under helgen for vi till veterinären för första gången. Där tittade de i halsen på honom, klämde på struphuvudet och lyssnade på lungorna. "Lite rosslig på ena lungan men annars inget fel", sa veterinären. Med de lugnande orden for vi hem igen.
Dagarna går och hans kruppliknande hosta och kräkningar fortsätter. Har tittat på nätet efter information samt pratat med uppfödaren och kommit fram till att det kan vara kennelhosta. Men då borde ju Nemo ha blivit smittad och det har han inte.
När det gått nästan
2 veckor sen vi var hos veterinären och Ludde inte blivit bättre, ringde vi om ett
återbesök.
Vi blev lotsade till ett annat väntrum när vi kom, eftersom han har hosta. Det gjorde de inte första gången. Först
gjorde veterinären en lika yttre undersökning som sist. Sen tog han blodprov. Det blev många rör och Ludde var
nästintill oberörd. Stod snällt på bordet och verkade invänta att allt skulle bli klart. Efter blodprov blev det
röntgen. Inte bara en bild utan fem eller om det var sex. Tappade räkningen.
Han var otroligt duktig under röntgen. Han låg lugnt på sidan och rygg flera gånger för att ta bilderna. Det såg fint ut på röntgenbilderna och det var ju skönt. Efter detta tog veterinären ett halsprov och det var inte det roligaste Ludde har gjort. Men det gick bra det med. Nu återstår bara att invänta resultatet av halsprovet. Någon förklaring annars till varför Ludde hostar och kräks har inte veterinären.
Fyra timmar senare och 2.600 kronor fattigare, har vi ännu ingen förklaring till varför Ludde hostar och kräks.
Det kommer att ta
3-4 dagar innan provresultatet kommer på halsprovet och tills dess är det bara och vänta.
Trötta åker vi hem och både Ludde och Lillis somnar sött när vi väl är hemma.
Mitt under julhandlingen ringer mobilen. Det är veterinären. "Ludde har en massa bakterier i halsen och behöver
antibiotika", meddelade han. Tänk om de tagit ett halsprov redan vid första besöket, då kunde ju Ludde vara frisk nu.
Och vi sluppit undan billigare...
Vi får hoppas att han fort blir bra nu med antibiotika.