December 2008
Vi skulle iväg och handla lite mat inför julen. Det är söndag och på onsdag är det julafton. Nemo och Ludde fick vara
hemma, där de har det varmt och skönt istället för att ligga i en kall bil.
Efter ca 20 minuter var vi hemma igen. Ser att
det ligger godispapper på hallmattan som jag tar upp utan att tänka mer på det. Nemo hälsar glatt på oss men Ludde försvinner
in i vardagsrummet. Han brukar annars vara lika ivrig att få hälsa som Nemo men inte nu. När vi tittar in i vardagsrummet
sitter Ludde på golvet och äter på något. Ser direkt att det är den fina chokladasken vi fått av en elev på skolan.
Tar snabbt bort honom därifrån och tar upp det som återstår av chokladen. Är inte många chokladbitar kvar. Väger allt och
inser att han fått i sig upp mot 150 gr blandad choklad, mörk och ljus. Hundar och choklad är en livsfarlig kombination.
Ringer först till Anne, vår uppfödare, som inte råkat ut för att att någon av hennes hundar ätit choklad. Typiskt att det
är en söndag för då är det Östersunds djursjukhus som gäller.
Får kontakt med jourveterinären som ger rådet att
Ludde skall få i sig salt för att kräkas. Om han inte gör det inom två timmar måste han bums till sjukhus.
Blir inte så lugn av det beskedet
så vi tar och ringer distriktsvetirinären i Matfors, som säger att han bör få upp chokladen så fort som möjligt. Det går
annars ut i kroppens organ och det är det som är skadligt. Men Söråker tillhör inte Matfors veterinären, vi skall till
Kramfors. En resa på minst 1½ timme, enkel väg. Efter samtal med Kramfors får vi lov att ta hjälp av Matfors. Tack!
Eftersom Ludde inte vill kräkas när han fått saltet bestämmer vi oss för att åka iväg till Matfors. Väl där får han en
spruta och
10 minuter senare har han fått upp två stora högar med choklad. Allt är frid och fröjd igen. (Utom för vår
plånbok då... Att besöka distriktsveterinären en söndag kostar.) Det blev en lugn resa hem och Ludde fick återhämta sig efter
sin chokladbomb.
Att inte Nemo fått i sig något var vi helt övertygade i. Nemo är herr Försiktig och äter inte sånt han inte får. Han äter
bara då han är hungrig och godsaker är inte "hans grej".
Trodde aldrig att Ludde skulle få för sig att gå upp på
vardagsrumsbordet, få upp den hårda kartongen i asken och smälla i sig chokladen. Egentligen var han ju duktigt att nosa
upp de goda i de var för sig inslagna chokladbollarna. Och sedan bita upp kartongen för att komma åt dem.
Lindt Lindor choklad är väldigt gott... (Brrrr! Ryser av tanken om att det kunde ha gått riktigt illa om det bara hade varit
mörk choklad.)
Slutet gott, allting gott! Nu är all choklad bortplockad för all framtid.
Aldrig mer choklad. Jag lovar!